Hemma från jobbet och Filmstudio

Oj, hur gör man? Jag har inte varit hemma från jobbet sen jag vet inte när (peppar peppar). Måste ju ha varit någon gång i början av 90-talet. Nu känner jag mig pigg igen, så förhoppningsvis kan jag jobba i morgon.

I måndags såg vi den sämsta film jag någonsin har sett tror jag. The Tree of Life heter den och jag känner att jag vill varna hela världen, se den inte! Jag hade ganska höga förväntningar på den men det var inte det som gjorde att den föll pladask. Den var bara FÖR konstig och FÖR lååååååååång! Jag är verkligen ingen vän av tendensen att filmer bara blir längre och längre. Jag blir så irriterad när man upplever saker i filmer som borde ha redigerats bort. The Tree of Life var 139 minuter lång med en inledning på 40 minuter som mest bestod i olika färger, moln, rök, lavaströmmar och så vidare. 40 minuter! Det var lite kul när en man i publiken högt ropade "Är ni säkra på att ni fått rätt film?" Det var väldigt många som lämnade biosalongen och jag hade också gjort det om jag inte suttit så illa till i mitten av raden och med matkassar och bylsig ryggsäck att släpa på. Nä, detta var en film som man mår bäst av att lämna osedd! Men Sean Penn gillar jag!

Nästa vecka har Hungerspelen (Hunger Games) premiär

För några år sen köpte jag den första boken (Hungerspelen) i trilogin av Suzanne Collins (de två andra heter Fatta eld och Revolt). Det är ungdomsböcker, men jag tycker väldigt mycket om dem och rekommenderar dem gärna även till vuxna. Nu kommer filmatiseringen och jag är så nyfiken på hur den kommer att vara! Någon som vill följa med och se den?

Brist på sjuksköterskor

I Västerviks Tidningen och på Dagens Medicin kunde man i veckan läsa att problemet med sjuksköterskebristen i Kalmar län ska lösas med att utbilda fler. Man ska erbjuda någon slags utbildningslön och främst är det undersköterskor som jobbat länge som ska erbjudas detta. Är det rätt väg att gå för att komma tillrätta med att det är svårt att rekrytera sjuksköterskor? Hur ska man garantera att de färdiga sköterskorna jobbar kvar inom det landsting som finansierat deras utbildning? Hur motiverar man uskorna (uska = undersköterska) att utbilda sig till sskor om deras lön sen inte blir så värstans mycket bättre och hur många uskor som "jobbat länge" är intresserade av att byta yrkesroll och bli ssk istället? Tror man att alla uskor går och är missnöjda med sitt yrke och egentligen vill bli ssk? Många tror att man blir sjuksköterska när man av olika anledningar inte kan bli läkare, men kanske det är så att man faktiskt vill ha de arbetsuppgifter som en sjuksköterska har? På samma sätt tror jag att många tror att en uska är en person som egentligen vill vara sjuksköterska men som inte fixar den högskoleutbildningen?

Jag tror att man måste förstå att det inom vården finns olika yrkesgrupper som alla är lika viktiga länkar i kedjan och jag är inte helt övertygad om att uskan, med många år inom yrket, är rätt person som passar som ssk. Nä politiker i Kalmar läns landsting, se till att pengarna läggs på högre löner för sjuksköterskorna så ska ni se att landstinget blir en attraktiv arbetsplats! (Personligen tycker jag att det är asbra att det är sskbrist, även om det är synd om patienterna och det äventyrar patientsäkerheten, tillgång och efterfrågan måste ju leda till högre lön).

Tankar

Det är ganska intressant att följa vad folk ägnar sig åt på facebook. Jag syftar inte på vad de gör, typ "nu har jag tränat och ska sjunka ner i soffan", utan mer vad de använder facebook till. Många många, kopierar "varningar" (som i sig är spam), kopierar "klistra in detta om du har har någon du bryr dig om som har cancer" (alla har väl det, utan att spamma om det?) och spammar olika tävlingar. Visst, alla har ju olika syften med sitt facebookande och det är ju helt ok, dock blir jag lite ledsen när man gör upprop om hjälp och så väldans få av alla ens "vänner" uppmärksammar och ställer upp. Är folk så ytliga så det är enklare att sprida tävlingar och annan skit, än att stötta något seriöst och betydelsefullt?