Berlinerpopplarna

Under min USA-resa började jag att läsa Berlinerpopplarna av Anne B. Ragde, den första av tre böcker om en norsk familj. Jag har hört väldigt mycket om den, ett tag var den en sån bok som "alla" pratade om och läste man några boktips så nog sjutton nämndes den. Som vanligt blir jag anti om jag hör för mycket positivt om en bok, då vill jag inte läsa den. Sen kom den som TV-serie och även den missade jag (kanske mest för jag ser så lite på TV). När jag nu fick dessa tre böcker av min syrra så tog jag glatt emot dem, skulle bli perfekt som reselektyr och de har lite fallit i glömska på boksidorna och bloggarna jag följer. Vilken bok! Nu blir jag en sån som hyllar den, en sån som jag egentligen inte vill vara, men jag kan inte annat än rekommendera den! Så välskriven, så varm och så mycket man känner för personerna i boken. Man blir huvudpersonernas vän och jag ville aldrig att den skulle ta slut. Det gjorde den ju dock alltför fort (den är inte så tjock och man läser den snabbt) och de andra två i serien, Eremitkräftorna och Vila på gröna ängar läste jag också ut snabbt (även om jag ransonerade den sista boken, läste bara ett kapitel i taget). För mig, som kan en hel del om hundar och grisar, var det dessutom väldigt roligt att läsa bra och kunniga beskrivningar av hundträning och grisskötsel! Böckerna passar ypperligt som semesterläsning och den enda nackdelen med dem är att det blir otroligt tomt när man slår igen den sista boken!