Simon och ekarna

Rebecka och jag har varit och sett Simon och ekarna i veckan. Det var en film med viktiga teman; familj, uppväxt och Sverige under andra världskriget. Jag missade boken när den kom på 80-talet (den står oläst i min bokhylla!), kanske på grund av min avighet mot böcker som blir FÖR hyllade. Hur som helst, min chef sa att filmen var riktigt bra och eftersom vi har samma filmsmak så var det passande att välja den istället för Hamilton (som alla säger är dålig).

Och ja, det var en bra film. Utmärkt skådespeleri, jag tyckte extra mycket om Stefan Gödicke som spelar Simons pappa och Jan Josef Liefers som är Isaks far i filmen. De övriga skådespelarna gjorde också bra ifrån sig. Historien var intressant och kändes trovärdig, fotot var riktigt fint och man levde sig in i filmen. Det var dessutom inte alls en rakt igenom dyster film (vilket en del tycks tro). Nej, den är hoppfull och ibland riktigt rolig! Det som i mitt tycke drar ner betyget något är längden, 122 minuter. Jag kan inte riktigt med när filmerna är för långa. Det var inte så att jag satt och funderade på om det snart var slut, men ibland tycker jag att det fylls ut med onödiga sekvenser (just i denna film, det med den tyska kusinen Isa). Jag tycker inte heller om när det blir för flummigt, typ drömmande (hittar inget bättre ord) bilder på is, stormig ek och dimmor. Dock har jag förstått att det var ännu mer sånt i boken så då tackar jag för att det var nedtonat i filmen.

Betyget blir en stark trea. En mycket sevärd film, gå och se den!