Vi är en matälskande familj

Jag och Jennifer gillar att äta god mat och resten av familjen älskar även att laga mat (tur för J och mig). Magnus matlagningsintresse ledde ju honom till en Halv åtta-seger som de flesta känner till (finns blogginlägg om det) och vi tycker om att testa olika restauranger.

I Västervik har det nu öppnat en läcker restaurang, Guldkant, som inte bara är en restaurang. Deras egen beskrivning lyder:

"GULDKANT öppnar i maj 2012 och är inte bara en restaurang, inte bara en delikatessbutik, inte bara en bar, inte bara ett kafé, Guldkant är en blandning av allt detta goda. Här äter du tre-rätters middag, tar ett glas vin och en ost & charkbricka, möter upp dina vänner för en drink bland sköna soffor och olivträd, njuter av en krämig latte, köper med dig ostar, chark med mera för att laga din middag." 


I går var hela familjen där och käkade och det var både gott och mysigt. Jag åt carpaccio, torsk och creme brulee, väldigt smarrigt. Rekommenderas!



3 kommentarer:

  1. Dit ska jag också åka! Låter som en "restaurang" helt i vår smak. Kramar K.

    SvaraRadera
  2. Det är kul med restaurangbesök. Själva är vi på grund av arbete mer av lunchbesökare, men försöker äta ute ett par gånger i veckan.

    Eftersom vi också är glada i mat och matlagning är det extra fascinerande hur stor grej detta med matlagning blivit. Speciellt i Norge där man hela tiden pratar om matmas (mattjat) och matpress.

    Där går fler och fler över till färdiglagat och fryst och flera av kollegorna på jobbet menar att de nästan inte lagar mat överhuvudtaget. Trist eftersom jag själv tycker det är ren terapi att stå i köket och laga god mat.

    Håkan

    SvaraRadera
  3. Gå dit Karro :)

    Ja, Håkan, visst är det kul att gå ut och äta! Vi gör det inte så himla ofta men vi uppskattar det desto mer när det väl blir av. Det är ju stort med mat även i Sverige och jag tycker att det är en rolig trend. Som jag nämnde tidigare så är jag inte road av matlagningen i sig, men jag läser gärna om mat och kollar på TV-program om mat (och så får Magnus laga det som jag gillar;) ). Jag förstår den där terapikänslan, det är nog ungefär som min Plockablåbärsterapi :)

    SvaraRadera

Kommentera GÄRNA (jag svarar på kommentarerna i min egen blogg såklart)!